walkthisline.blogg.se

En tjej som bor på landet, älskar djur, natur, vänner, familj, resa m.m Har nyligen efter många års upp och nedgångar fått diagnosen Borderline. Jag hoppas att jag äntligen ska få den hjälp jag behöver och lära mig hantera mina xtra starka känslor och kanske göra de till min fördel istället för att stjälpa mig. Jag är en glad tjej som gärna hittar på hyss och bus, jag vill leva och drömmer om att hitta den äkta kärleken och att få en egen familj och leva lycklig i alla våra dagar. Jag drömmer om att bli fri! Fri från ångest, ambivalens, introvert, depressioner, krossat hjärta, låg självkänsla och självhat. Så följ gärna med på resan och tillsammans kanske vi klarar detta!

Tisdag

Publicerad 2013-02-19 19:06:21 i Allmänt

Det är ungefär 3 månader sedan jag bröt ihop totalt. Men det börjar kännas lite lättare nu.. Så om det är någon som mår skit, ta detta från mig. Jag har i olika perioder i mitt liv mått riktigt uselt och skit. Har inte förstått meningen med mitt liv, varför leva om livet bara är fyllt med smärta?! Jag har fortfarande mycket smärta som kommer och river tag i mig ibland när jag tydligen låtit bli att tänka på han, ensamheten, sveket, oron och stressen inför framtiden. Har även kommit på att jag inte vill tillåta mig själv att må bra för länge. Min ätarcoach sa till mig förra veckan att jag måste tillåta mig själv att vara bra, må bra och vara snäll emot mig själv! Jag är värd saker! Har tänkt väldigt mycket på detta och fast jag redan vet om mycket i min historia så kommer jag hela tiden på nya saker! Jag har alltid haft pojkvänner, jag har varit någon ioch med dem, har jag nån är jag nån, lyckas jag fixa nån annan strulpelle så är jag själv mkt bättre än om jag är med en vanlig snäll kille. Men detta är ju fel! Min nya individual mbtpsykolog han killen, sa att jag pratade som att killar var en drog för mig. Inte att jag hade många alltså men utan att jag var beroende. Jag har ju alltid bytt beroenden, har jag haft ett struligt förhållande har det kanske gått bättre med maten, men jag kanske har druckit/shoppat mer plus mått psykiskt jävla illa pga relationen, sen har det tagit slut och jag har hamnat i en hetsätarperiod osv Så fortsätter det runt runt. Men jag har aldrig varit helt fri. Förutom nu! Helt fri är jag inte.. Men.. jag har ju chansen! Att försöka iallafall. Jag är singel(hatar det ordet) ovant.. för första gången och längsta gången! Jag håller på och tar tag i alla delar, psyket, maten. jag har fått ett nytt jobb. Har ingenstans att bo men okej. Jag har alltså nu fått hjälp från flera håll men måste såklart göra det tuffaste jobbet själv. Men jag har chansen nu, att INTE byta beroende utan istället bli FRI!
 
Jag ska alltså försöka ta hand om mig själv, bara göra saker som jag mår bra av! Lära känna mig själv lite bättre, se till att göra bra mat till mig själv, motionera för att jag mår bra av det, leva sunt som får mig att må bra. Man behöver inte må dåligt!! Jag ska bli stark i mig själv, lära mig säga NeJ. Säga vad jag tycker och känner, ta reda på vad JAG vill ha för relation. Jag tror verkligen att det finns nån därute till mig som jag kan bli riktigt lycklig med där man inte behöver "stå ut" med saker, inte behöver känna smärta och rädsla. Frågan är åter igen vart jag ska finna han?!
 Men jag ska inte ge upp. Jag är som sagt ganska fram och tillbaka, upp och ner i mitt mående och mina känslor men jag har ändå haft en del positiva känslor den senaste tiden, fler glädjerus och "sitta i bilen för mig själv och skrika av glädje" moments har det också funnits.
 
Tänk om jag kan lyckas nu! Det vore ju absolut fantastiskt! Tänk om jag blir så stark och så snäll mot mig själv att jag känner igen en dålig relation direkt och inte tillåter mig att vara i den.! Tänk om jag blir jättetuff och fri och lycklig och en hel del annorlunda om jag lär mig att leva lite mer för mig själv!
 
Wow.. Jag hoppas verkligen att det går vägen, att jag orkar!
Jag försöker tränga undan ångesten när den kommer, kanske inte heller så bra men jag orkar inte just nu.
Jag ska iväg på en liten spontanresa nu också! Ska bli så himla skönt! Jag och en vän. Sedan är tanken att jag ska stanna kvar ett tag själv, om jag vågar. Hoppas det.
 
Hoppas Ni mår bra. Ta hand om Er själva för det är Ni värda!
 
                                                                        <3
Kommentarer (6)

Fredag

Publicerad 2013-02-15 18:39:37 i Allmänt

Tiden går så fort! Har haft ganska mycket för mig denna vecka. Går också väldigt mkt upp och ner hur jag mår. Skiftar fort från att vara glad, förväntansfull, hoppfull och känna att livet kanske kommer ordna till sig till slut, till att känna ångesten komma tillbaka, hopplösheten, värdelöshetskänslorna, ensamheten, sorgen smyger sig på i nästa stund.. Har därför funderat på om jag kanske ska börja med att ta medecinen jag fått, var ju inte bara antidepp utan också ångestdämpning och väldigt mild sådan. Jag är ju inte direkt för medecin och tycker absolut inte man ska ta nån utan att gå i terapi också men det gör jag ju. Att bara testa en sväng kanske kan va nåt ändå, en stund i livet kan man ju behöva lite extra skjuts och är det så att jag blir för likgiltig eller inte känner nåt eller bara mår sämre går det ju faktiskt att sluta!
 
Ska ju snart börja på MBTn också, ska byta psykolog från min tjej till en kille!! En man... kanske typ knappt 40 år med långt hår(det gillar ju jag, långt hår alltså inte 40årinhar) men jag tror inte jag kommer bli förtjust i honom iaf!
Vore ju lite typiskt mig, men Nej. Jag tycker bara det är lite jobbigt med en kille, känns som att han kommer ta parti för killarna och att jag inte kommer kunna prata med han på samma sätt men min tjej tyckte ändå jag skulle testa. Hon sa att det kanske var bra för mig att ha "en man i mitt liv som jag bara hade ett proffissionellt och plutonskt stabilt förhållande" med.. Jag tror hon har rätt! Nu fick jag iaf träffa han igår och det blev succe´!! Han var lite seg som killar kan va, kunde inte skriva o lyssna samtidigt;) men han var lite humoristisk och ironisk precis som jag! Så jag kunde också vara sådan, tror även han kommer att kunna pressa mig lite på sätt som jag kanske är lite obekväm i men som ändå är bra för mig! Så de kändes väldigt bra, som om vi träffats många gånger och jag kunde säga det mesta till han så det blir nog riktigt bra.. Hoppas jag!
 
Har också gått rätt bra med ätandet å motionen. Jag och "Doris"hunden har varit ute och både gått och åkt skidor! Riktigt kul, har kört lite crosstrainer också och ätit skapligt bra. Har fått i uppgift att fylla i en matdagbok av min ätstörningskvinna. Nog för att jag fuskar och inte fyller i varje dag men tror att det hjälpt mig lite då man ser mer svart på vitt hur man äter och börjar fundera lite på olika orsaker till att de ser ut som de gör vissa dagar. Vill ju inte att de ska se allt för hemskt ut att visa upp heller;) Har också fått lite annan motivation då jag känner att jag vill bli smal igen! Vill inte känna mig obekväm och känna valkarna trilla ut ur kläderna hela tiden. Är förbannad att jag lät mig jangsera(stavas det så?) när jag var i så himla fin form. Men nu äre som de är och jag ska banne mig dit igen! Utan honom... Han är tyvärr opålitlig också kom jag på...Tyvärr.. Men de vet Ni väl redan;) Synd bara att varje gång jag känner mig lite smalare ser jag en michelinvalgris i spegeln...ehh
 
Nu ska jag börja laga lite mat, squash lasagne ska jag prova.. Ska ju va rätt nyttigt, ingen pasta iallafall med osten får va med... Hoppas Ni får en riktigt härlig fredag kväll! Jag kommer skriva mer snart, har mycket jag vill få ur mig men känns som att ja inte hinner..
Imorn får ja lite besök av några av mina tjejer så de blir nice!
Må så gott, ta hand om varandra och kom ihåg att alla är vi värdefulla OCH kommer bli lyckliga en dag...!
 
Kommentarer (0)

Sundae

Publicerad 2013-02-10 17:26:32 i

Idag har jag haft en ganska bra dag, har tagit de rätt lungt då de faktiskt är söndag.. Igår va de ju mello också, jag trodde inte nån skulle va bra men de visade sig att nästan alla låtarna va riktigt bra. Hade man bytt ut Felicia book lookaliken mot husfruarna så hade jag varit nöjd..
Jag har idag varit ute på vägen o åkt skidor m hunden "Doris" det gick riktigt bra, väldigt bra träning man blir rätt svett. Sedan körde jag 20min på crosstrainern också. Nu ska ja bli fit igen!! Hoppas jag, men ja minns ju att de ty ärr tog mkt längre tid att bli tajt än att bli lös:(

Hoppas Ni haft en bra helg!!??

Jag har också ätit ganska bra, håller på o lär mig dricka varm choklad utan socker, alltså bara kakao o mjölk. De borde väl inte va så onyttigt, ganska gott också.
Sedan har jag städat lite inne med.
Kollat ett BH avsnitt men är bara 2st kvar nu så måste spara. Kommer bli tomt utan dem...

Jag skrev ett brev till mitt X häromdagen, får se om han svarar... Jag önskar så gärna att han gjorde det så jag kunde veta om jag skulle gå vidare eller vänta på honom. Vi har ju inte hörts på nästan 3 mån och inte alls pratat ut så som man brukar göra när man gör slut så skulle vara så himla skönt om han kunde svara. Men tyvärr lär jag nog inte få de svar jag önskar, även om han saknar mig och skulle vilja ha mig tillbaka så tror jag tyvärr han är för lat och feg för att erkänna...
Och är de en sån kille jag vill ha? Nej antagligen ska jag väl i te det men vi var så otroligt tajta och nu är de liksom ingenting så skulle bara vilja ha ett normalt avslut..
Helst vill jag väl att han kommer tillbaka och att vi kan jobba på de negativa sidorna. Javisst ja kan ta en annan snubbe som ja tycker är lika snygg, samma humor, intressen, lika naturligt men som är mer stabil, trygg o hjälpsam.. Men vart ska jag hitta han???
Skulle vilja få nåt slags erkännande att han älskade mig och att det varit svårt för honom, att de inte bara är mitt fel o att jag fortfarande är det bästa som hänt han.. Men jag får väl försöka trösta mig själv för är nog tyvärr ingen ide' att förlita mig på han, kunde han inte prata då så lär han väl i te göra de nu:(

Har kollat lite på resor, men vet i te om min vän kan hänga på annars borde bag väl dra iväg själv å inte bara sitt o låta tiden gå.. Har lite ångest för de här nya jobbet, de är ju snart.. Är ju i te riktigt de jobb jag velat ha och jag kommer väl missa så mkt när de blir helg å kvällsjobb igen tyvärr. Men jag får väl passa på då jag inte har nån hemma å väntar. Men istället för att fortsätta med detta tidsfördriv som jag redan gjort i år kanske jag borde sticka ut i världen, åka till USA som jag alltid drömt om, söka lycka å kärlek!!??
Eller ska jag tro att den slår mig i ansiktet på hemma plan, blixten slår väl inte ner på samma ställe 2 gr va?
Men varför gör jag inget!!??
Tänk om ja i te heller klarar jobbet, ja kanske inte kommer ihåg, får panik el va som helst..

Hoppas Ni får en skön skön sön kväll!!
Någon som bor i Norrland förresten?
Vore kul att veta lite mer om nån har lust å berätta...

Kommentarer (1)

Some thoughts...

Publicerad 2013-02-08 19:41:00 i Allmänt

Jag råkade komma in på en blogg av en kille som är med i ett band, jag såg nån artikel om han förra året, han hade haft cancer. Så nu kom jag in på hans blogg och läste att han hade tydligen fått tillbaka den vidriga sjukdomen och denna gång skulle det inte gå över. Det verkade som att han inte hade speciellt långt kvar. Han var 29 år.
Jag vet att när man blir påmind om sådant så ska man ju vara tacksam över att man faktiskt lever och är frisk.
Tro mig det är jag, tacksam alltså. Men jag kan ändå inte låta bli att istället också tänka att tänk om det händer mig?! Tänk om någon nära kommer dö snart? Hur i hela helvetet ska man klara detta??
Jag skulle nog tyvärr inte orka kämpa så mycket, jag skulle få sån fruktansvärd ångest. Jag har nog haft lite dödsångest ända sedan jag var liten. Det är för stort för mig att tänka på, visst man lär väl inte känna något när man väl är död om man nu inte har kommit till körsbärsdalen eller liknande men ändå. Jag tänker mig att det blir bara svart, att man ligger där, instängd i mörkret, att själen fortfarande lever och vill komma ut men att kroppen är död så därför är man fast i ett mörkt ingenstans där ingen kan se dig trots att de står precis brevid dig, ingen hör dig fast du skriker lungorna ur dig. Bara en fruktansvärt stor oändligt tom, mörk ensamhet som du aldrig kan ta dig loss ifrån. Jag hoppas att jag får leva ett långt, lyckligt liv och må bra även när jag är gammal och bara  dö knall fall utan någon förberedelse. Tyvärr känns det väl som att många inte får det så.
Många gamla sitter på ålderdomshemmen som de kallar för "dödens väntrum", de får knapra piller som de blir beroende av för annars lyser dödsångesten igenom..
 
Jag tänker på dem som tar sitt liv. Jag har själv tänkt tanken många gånger men skulle aldrig våga. Egentligen vill jag inte heller. Jag vill leva för alltid. Med dem jag älskar. Men jag vill först bli lycklig. Det är elakt att ta livet av sig mot de som blir kvar, men jag kan ändå förstå hur man kan känna sig när man inte ser någon annan uväg. Man orkar inte bara leva för att göra andra glada när man själv tappat bort allt som gör en glad. Man orkar inte, smärtan och hopplösheten är för stark. Men jag hoppas att fler och fler lyckas få hjälp innan det går så långt. Jag tror inte att det är omöjligt för någon att bli lycklig men saken är den att alla orkar inte vänta lika länge..
 
Jag är för min själv nu, är skönt. Vill ha ett eget liv, någon att älska. Skönt att ibland bara vara utan att ta hänsyn till nägon men iett av alla mina bh-avsnitt jag grinar till så kom jag också på att jag flyr min familj för jag orkar inte visa dem mina känslor. Jag har så svårt att säga att jag är ledsen och mår för jävligt. Så istället för att hålla skenet uppe som jag oftast gör så har jag nu flytt en sväng..
På gott och ont..
Kommentarer (0)

Wounded bird

Publicerad 2013-02-08 16:35:06 i Allmänt

 
Jag undrar hur många sidor av olika mynt man kan vara.. Jag tror de flesta har några issues och problem kommer och går, olika stora och olika smärtor. En sak för en kan se helt annorlunda ut för en annan, man kan ju bara jämföra med sig själv egentligen..
Jag är alltså Borderline, extra känslig. Men just nu känner jag mig mer deprimerad och kanske lite manodeppressiv. Var precis utanför och blev plötsligt uppfylld av något liknande glädjerus.. Jag fick lust att springa! Men jag gjorde det inte. Vad jag känner hur jag mår och vad jag vill skiftar så otroligt mycket. Jag fick en stark längtan och saknad efter norrland. Det är något med det och mig, vi har ett band. Eller kan det vara lugnet, friheten och vidderna? Jag har ju aldrig varit i norra usa men jag tror att jag har ett band dit med.. Men jag har ju haft chansen att bo i norr och då längtade jag ju "hem" eller det var väl mer mina nära å kära jag längtade till. Och min gård. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda. Önskar jag kunde ta steget nån gång att våga och orka flyga!!
 
 
Åter till den här borderlinen, jag har nu fått ett datum till MBT, det var snarare(kan man säga så?) än jag fick besked om först. Men åter en svår grej för mig att nu hade jag ju ställt mig in på det senare datumet så nu blev jag ju besviken när det gick fortare. Hade tänkt att hinna med lite saker först. Den här utbildningen jag ska gå kommer ju att vara 2gr/vecka i 1,5år så man kommer ju bli väldigt låst hemmavid.. Jag som inte ens vet om jag vill bo här!
Jag känner mig inte så vidare borderline nu heller, men som jag vet visar det sig ju mest i kärleksförhållanden och ett sånt har jag ju inte nu.. Hallelulja! Snart är jag ju nästan guldmunk:(
Men jag vet att jag måste göra detta för det kommer säkerligen att komma tillbaka. Jag ser nu många gånger från förr att jag var mer borderline än jag trodde men jag tror ändå att det går att ändra på. Det är ju saker jag måste lära mig som jag aldrig lärt mig. Men i och med att jag inser problemet och kan se ett mönster i mycket av det jag varit med om som gjort mig så som jag är så hoppas jag att jag kan bli fri från dessa vidriga symptom och kedjor som man många gånger har som borderline..
Många gånger skyller jag på mig själv för saker som hänt och tänker på elaka saker jag fått höra men jag vet egentligen och måste träna på att faktiskt inse att allt är inte bara ens fel, den andra personen har också ett ansvar och möjlighet till att bete sig på olika sätt och detta är nåt jag måste släppa min skuld för..
 
 
För övrigt håller jag på att kolla på resor, får se om de hinns med nåt innan allt kör igång, känns lite dassigt att bränna de sista av mina sparpengar men samtidigt måste jag ju göra nåt kul för de också.. Har ju kanske fått ett nytt jobb, en gammal jobbarkompis skulle starta ett nytt ställe och ville gärna ha mig med. Jag som inte ville in i den skitbranchen igen men allt som var dåligt på mitt gamla ställe sa hon att hon var väldigt emot och skulle göra allt för att inte ha det så, så det lät ju väldigt bra iallfall och jag tyckte ju faktiskt att de va rätt kul innan det sista året iaf. Tänkte att det kanske kunde va bra o komma igång med någonting iallfall. Men jag måsste ju berätta för henne om min "kurs", vet bara inte hur jag ska säga.. Vet ju att jag inte borde skämmas och jag har ju träffat de andra helt "normala" tjejerna där så är det nåt som tas emot negativt är det ju den människan som är knäpp egentligen. Men tyväärr är ju känslan av att vara störd och fel så djupt inrotad trots att jag vet att jag är en person med väldigt många bra egenskaper också...:(
Hoppas Ni har nåt härligt planerat till kvällen!!
 
 
 
ps, teaterapan jag klär ofta i mig olika roller när jag är själv, jag pratar eller tänker i olika personer i olika scenarion, låtsas att jag är med i filmer, oftast pratar jag olika amerikanska/engelska accenter så nu när jag skriver märker jag att jag tänker lättare ut vissa formuleringar på engelska än på svea språk.. Hmm.. bara en liten iakttagelse:)
 
(och nej jag är inte scitzofren, vet att det inte är på riktigt, men tycker de är kul att spela lite ibland, drömma mig bort med min livliga fantasi:)
 

 
Kommentarer (0)

Long time...

Publicerad 2013-02-05 13:13:17 i Allmänt

No sea...!
Only snow...
Har ju varit iväg en sväng, hade datorn med mig men till vilken nytta. Jag hade tänkt att passa på o skriva massor, kanske börja skriva lite bok osv men trots att vi inte gjorde massor med saker var det fullt upp hela tiden ändå!
Har ätit frukost varje dag till och med och gått upp typ 8 varje morgon och gått o lagt mig vid 11!!
Tror att min sjuka är över iaf! Har vart ute och åkt en del skidor utan att ha blivit för anfådd!
 Jag funderar på att köpa ett par skidor nu när vintern håller på att sina då är de kanske lite billigare. Inte för att jag tycker det är superkul men de är ju väldigt bra träning och kan va himla vackert vid rätt miljö och väder.
Men att åka i backarna är för himla läskigt, jag har bara åkt såna skidor vid tre andra tillfällen i mitt liv och det har väl ändå gått riktigt bra. Har nog en hel del balans att tacka ridningen för men nu på "äldre" år har jag blitt så feg!
Likadant när man ska åka karusell,jag älskar ju det men är så himla rädd innan. Tror de kan ha lite med höjden att göra för åka bil el motorcykel riktigt riktigt fort är jag ju inte speciellt rädd för som nog egentligen är mer farligt...
Jag saknar mitt Norrland, tycker de är synd att jag förlorat kontakten med den delen av svea men kanske i framtiden kan jag se till att på egen hand ta mig dit..
 
Inte ska man behöva sluta med saker eller ställen bara för att man gjort dem med sina ex..!? Men lite så är jag, jag vill glömma och det gör för ont att tänka på det så jag försöker radera ut alla tankar på såna känsliga ställen eller saker.. Men jag ska väl inte låta dem där grabbarna förstöra för mig, gå miste om saker och ställen som jag drömt om bara för att jag förknippar dessa med dem som på nåt sätt hackat hål i mitt hjärta å min själ.
 
Jag skulle bara vilja resa iväg ut till vildmarken och bo i en liten stuga med min lilla adoptivhund som jag vill ha och kunna ta långa promenader helt ute i ingenstans i och gå in i min lilla stuga, elda lite, dricka nåt gott och bara skriva.. Det är nåt jag längtar efter. Såna typ harleqin böcker jag läst då en ensam sårad ung kvinna reser ut i ingenstans för att bli stark och glömma sitt förflutna och så springer hon ju rakt in i den eftertraktade men oåtkomliga manliga men ändå sårbara vildmarkshunken som gärna åker nån stor pickup och är sheriff. De blir blixtkära men försöker stå emot, valsar runt varandra ett tag och sedan lever de tillslut lyckliga i resten av sina liv<3
 
Det vore väl något!! Skulle bara våga ta steget att kasta mig ut! Men det är så mycket jag vill men jag vet inte vad jag vill.. Ibland vill jag bara träffa min man, bo i samma gamla by där jag växt upp, skaffa barn, ha fredagsmys(trots att ja hatar de ordet) och leva trygga och lyckliga i resten av våra liv, i nästa stund är jag oroad att jag ska bli uttråkad av det och vill dra iväg till hollywood för att försöka skådespela och leva i värme och kunna göra vad jag vill, sen vill jag bara bli den där romantjejen i vildmarken men samtidigt tickar klockan och jag har redan slösat så mycket tid i mitt liv! Jag vill ju trots allt inte leva ett kärlekslöst och familjelöst liv..
 
Men jag kan inte riktigt se hur de ska bli.. Jag vet att jag måste göra nåt själv, börja någonstans för att komma iväg.. Men.. Har så svårt att se det, vart ska jag träffa honom??
Hur ska jag ha råd att bo i ett hus? Jag vill ju inte flytta till stan igen, kommer jag att kunna leva på hästar såsom jag tänkt?
 
Tillbaka i verkligheten.. Känns inte så kul, har varit en bra vecka men nu är skiten tillbaka. Tänkte ju börja träna också men nu känns det så motigt igen. Ingen lust att visa mig ute.. Men de är väl bara att ta nya tag och tvinga sig till saker så kommer det förhoppningsvis..
 
Även om det inte känns så MÅSTE vi tro att det kommer att vända! Det KOMMER att bli bättre!!!
 
 
Kommentarer (55)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela