Long time...
No sea...!
Only snow...
Har ju varit iväg en sväng, hade datorn med mig men till vilken nytta. Jag hade tänkt att passa på o skriva massor, kanske börja skriva lite bok osv men trots att vi inte gjorde massor med saker var det fullt upp hela tiden ändå!
Har ätit frukost varje dag till och med och gått upp typ 8 varje morgon och gått o lagt mig vid 11!!
Tror att min sjuka är över iaf! Har vart ute och åkt en del skidor utan att ha blivit för anfådd!
Jag funderar på att köpa ett par skidor nu när vintern håller på att sina då är de kanske lite billigare. Inte för att jag tycker det är superkul men de är ju väldigt bra träning och kan va himla vackert vid rätt miljö och väder.
Men att åka i backarna är för himla läskigt, jag har bara åkt såna skidor vid tre andra tillfällen i mitt liv och det har väl ändå gått riktigt bra. Har nog en hel del balans att tacka ridningen för men nu på "äldre" år har jag blitt så feg!
Likadant när man ska åka karusell,jag älskar ju det men är så himla rädd innan. Tror de kan ha lite med höjden att göra för åka bil el motorcykel riktigt riktigt fort är jag ju inte speciellt rädd för som nog egentligen är mer farligt...
Jag saknar mitt Norrland, tycker de är synd att jag förlorat kontakten med den delen av svea men kanske i framtiden kan jag se till att på egen hand ta mig dit..
Inte ska man behöva sluta med saker eller ställen bara för att man gjort dem med sina ex..!? Men lite så är jag, jag vill glömma och det gör för ont att tänka på det så jag försöker radera ut alla tankar på såna känsliga ställen eller saker.. Men jag ska väl inte låta dem där grabbarna förstöra för mig, gå miste om saker och ställen som jag drömt om bara för att jag förknippar dessa med dem som på nåt sätt hackat hål i mitt hjärta å min själ.
Jag skulle bara vilja resa iväg ut till vildmarken och bo i en liten stuga med min lilla adoptivhund som jag vill ha och kunna ta långa promenader helt ute i ingenstans i och gå in i min lilla stuga, elda lite, dricka nåt gott och bara skriva.. Det är nåt jag längtar efter. Såna typ harleqin böcker jag läst då en ensam sårad ung kvinna reser ut i ingenstans för att bli stark och glömma sitt förflutna och så springer hon ju rakt in i den eftertraktade men oåtkomliga manliga men ändå sårbara vildmarkshunken som gärna åker nån stor pickup och är sheriff. De blir blixtkära men försöker stå emot, valsar runt varandra ett tag och sedan lever de tillslut lyckliga i resten av sina liv<3
Det vore väl något!! Skulle bara våga ta steget att kasta mig ut! Men det är så mycket jag vill men jag vet inte vad jag vill.. Ibland vill jag bara träffa min man, bo i samma gamla by där jag växt upp, skaffa barn, ha fredagsmys(trots att ja hatar de ordet) och leva trygga och lyckliga i resten av våra liv, i nästa stund är jag oroad att jag ska bli uttråkad av det och vill dra iväg till hollywood för att försöka skådespela och leva i värme och kunna göra vad jag vill, sen vill jag bara bli den där romantjejen i vildmarken men samtidigt tickar klockan och jag har redan slösat så mycket tid i mitt liv! Jag vill ju trots allt inte leva ett kärlekslöst och familjelöst liv..
Men jag kan inte riktigt se hur de ska bli.. Jag vet att jag måste göra nåt själv, börja någonstans för att komma iväg.. Men.. Har så svårt att se det, vart ska jag träffa honom??
Hur ska jag ha råd att bo i ett hus? Jag vill ju inte flytta till stan igen, kommer jag att kunna leva på hästar såsom jag tänkt?
Tillbaka i verkligheten.. Känns inte så kul, har varit en bra vecka men nu är skiten tillbaka. Tänkte ju börja träna också men nu känns det så motigt igen. Ingen lust att visa mig ute.. Men de är väl bara att ta nya tag och tvinga sig till saker så kommer det förhoppningsvis..
Även om det inte känns så MÅSTE vi tro att det kommer att vända! Det KOMMER att bli bättre!!!
