walkthisline.blogg.se

En tjej som bor på landet, älskar djur, natur, vänner, familj, resa m.m Har nyligen efter många års upp och nedgångar fått diagnosen Borderline. Jag hoppas att jag äntligen ska få den hjälp jag behöver och lära mig hantera mina xtra starka känslor och kanske göra de till min fördel istället för att stjälpa mig. Jag är en glad tjej som gärna hittar på hyss och bus, jag vill leva och drömmer om att hitta den äkta kärleken och att få en egen familj och leva lycklig i alla våra dagar. Jag drömmer om att bli fri! Fri från ångest, ambivalens, introvert, depressioner, krossat hjärta, låg självkänsla och självhat. Så följ gärna med på resan och tillsammans kanske vi klarar detta!

Wounded bird

Publicerad 2013-02-08 16:35:06 i Allmänt

 
Jag undrar hur många sidor av olika mynt man kan vara.. Jag tror de flesta har några issues och problem kommer och går, olika stora och olika smärtor. En sak för en kan se helt annorlunda ut för en annan, man kan ju bara jämföra med sig själv egentligen..
Jag är alltså Borderline, extra känslig. Men just nu känner jag mig mer deprimerad och kanske lite manodeppressiv. Var precis utanför och blev plötsligt uppfylld av något liknande glädjerus.. Jag fick lust att springa! Men jag gjorde det inte. Vad jag känner hur jag mår och vad jag vill skiftar så otroligt mycket. Jag fick en stark längtan och saknad efter norrland. Det är något med det och mig, vi har ett band. Eller kan det vara lugnet, friheten och vidderna? Jag har ju aldrig varit i norra usa men jag tror att jag har ett band dit med.. Men jag har ju haft chansen att bo i norr och då längtade jag ju "hem" eller det var väl mer mina nära å kära jag längtade till. Och min gård. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda. Önskar jag kunde ta steget nån gång att våga och orka flyga!!
 
 
Åter till den här borderlinen, jag har nu fått ett datum till MBT, det var snarare(kan man säga så?) än jag fick besked om först. Men åter en svår grej för mig att nu hade jag ju ställt mig in på det senare datumet så nu blev jag ju besviken när det gick fortare. Hade tänkt att hinna med lite saker först. Den här utbildningen jag ska gå kommer ju att vara 2gr/vecka i 1,5år så man kommer ju bli väldigt låst hemmavid.. Jag som inte ens vet om jag vill bo här!
Jag känner mig inte så vidare borderline nu heller, men som jag vet visar det sig ju mest i kärleksförhållanden och ett sånt har jag ju inte nu.. Hallelulja! Snart är jag ju nästan guldmunk:(
Men jag vet att jag måste göra detta för det kommer säkerligen att komma tillbaka. Jag ser nu många gånger från förr att jag var mer borderline än jag trodde men jag tror ändå att det går att ändra på. Det är ju saker jag måste lära mig som jag aldrig lärt mig. Men i och med att jag inser problemet och kan se ett mönster i mycket av det jag varit med om som gjort mig så som jag är så hoppas jag att jag kan bli fri från dessa vidriga symptom och kedjor som man många gånger har som borderline..
Många gånger skyller jag på mig själv för saker som hänt och tänker på elaka saker jag fått höra men jag vet egentligen och måste träna på att faktiskt inse att allt är inte bara ens fel, den andra personen har också ett ansvar och möjlighet till att bete sig på olika sätt och detta är nåt jag måste släppa min skuld för..
 
 
För övrigt håller jag på att kolla på resor, får se om de hinns med nåt innan allt kör igång, känns lite dassigt att bränna de sista av mina sparpengar men samtidigt måste jag ju göra nåt kul för de också.. Har ju kanske fått ett nytt jobb, en gammal jobbarkompis skulle starta ett nytt ställe och ville gärna ha mig med. Jag som inte ville in i den skitbranchen igen men allt som var dåligt på mitt gamla ställe sa hon att hon var väldigt emot och skulle göra allt för att inte ha det så, så det lät ju väldigt bra iallfall och jag tyckte ju faktiskt att de va rätt kul innan det sista året iaf. Tänkte att det kanske kunde va bra o komma igång med någonting iallfall. Men jag måsste ju berätta för henne om min "kurs", vet bara inte hur jag ska säga.. Vet ju att jag inte borde skämmas och jag har ju träffat de andra helt "normala" tjejerna där så är det nåt som tas emot negativt är det ju den människan som är knäpp egentligen. Men tyväärr är ju känslan av att vara störd och fel så djupt inrotad trots att jag vet att jag är en person med väldigt många bra egenskaper också...:(
Hoppas Ni har nåt härligt planerat till kvällen!!
 
 
 
ps, teaterapan jag klär ofta i mig olika roller när jag är själv, jag pratar eller tänker i olika personer i olika scenarion, låtsas att jag är med i filmer, oftast pratar jag olika amerikanska/engelska accenter så nu när jag skriver märker jag att jag tänker lättare ut vissa formuleringar på engelska än på svea språk.. Hmm.. bara en liten iakttagelse:)
 
(och nej jag är inte scitzofren, vet att det inte är på riktigt, men tycker de är kul att spela lite ibland, drömma mig bort med min livliga fantasi:)
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela