Tiden springer iväg
Jag vet att man inte ska så bråttom till allting men kan inte rå för det.. Känns som att tiden bara springer iväg och inget kan man göra åt det. Alla blir äldre och föräldrarna börjar komma upp i åldern då många speciellt av männen droppar av i diverse hjärtattackaer osv. Jag ser ju inte mina päron som så gamla som 60 då är man ju gubbe o tant liksom.. Börjar ha krulligt grått hår och sticka tröjor till barnbarn och gå med käpp och rutig kepa..
Var så när jag växte upp iaf, min mormor och morfar var väl så, men nu är det väl en annan tid. Men när jag ser på dem alla rynkor som tillkommit i ansiktet, de trötta ömmande, stela, stapplande kropparna efter mycket slit så blir jag lite rädd. Men 60 är väl det nya 50 precis som jag som snart är 30 är det nya 20.. Lite så är det ju man ska hinna med så mycket så allt förskjuts liksom trots att man har mer bråttom än nånsin att komma ur barndomen tycker jag det verkar som iaf)
Jag skulle gärna vara barn igen eller iaf ungdom, få börja om.. Ta vara på tiden, faktiskt lyssna på historialektionerna istället för att göra rebusar, sova eller sitta på en buss hem! Leka ute i trädgården och njuta av att egentligen inte ha några problem alls inte ens en aning om vad som komma skall..
Fats när jag tänker tillbaka så är det mycket smärta, gråt i halsen. tomhet, utanförskap, förvirran, ensamhet m.m jag skulle vilja slippa så egentligen vill jag vill inte gå tillbaka (isåfall typ till 50talet eller 1800talet el nåt) utan mer bara stoppa tiden nu! Så att jag slipper mista någon, ha kvar de som fortfarande finns och inte behöva ha så brättom.
Ja vet, ja vet!! Man ska inte ha bråttom och det har jag inte utan jag känner mig bara så sjukt stressad!!
Inte blir nåt bättre för det, de vet jag också men jag kan inte råför det!
Känns som att jag inte gjort ett skit med mitt liv hittills.. Men ser jag tillbaka tio år så har jag hunnit med rätt mkt ändå, kanske bara inte så mkt som jag velat och som jag värderar så högt. Kom precis på att mycket av att jag känner såhär tror jag har med att göra att jag inte låtit värdera mig själv så högt, jag har mått mkt dåligt, tagit många smällar och det är nog det som gör mig så besviken.. Jag har gett så mkt av mig själv men inte fått samma tillbaka
så efter år av givande både i jobb och relationer står jag här helt urpumpad, less, tom och ensam utan mkt till vilja och hopp för mig själv..
Jag har haft så många drömmar, saker jag vill göra inom yrekslivet, alla resor och platser jag velat ta mig an. Att ha en familj, ett fast förhållande har länge varit en högt prioriterad del av mig men det har fan aldrig funkat. Har stått kvar vid omöjliga platser alltför länge innan jag sett att dessa platser kommer aldrig att röra sig, bli varmare el ge mig det jag behöver. Jag kan inte råför det men jag vill ju ha det där NUUU!!!
Såklart att jag hellre vill ha en familj med rätt man men när och hur ska jag träffa honom?? Jag vill inte vara en gammal mamma och min bioklocka har tickat ganska starkt de 2 senaste åren. Trodde alltid jag skulle vara den första som fick barn då jag är den som varit förhållandetjejen i vår umgängeskrets.
Visst jag är kanske inte gammal om någon som är 60 el t.om 50 får säga sitt.. Men ändå, jag är ju redo! Jag vill gärna vara tillsammans med killen ett par år innan man skaffar barn, gärna gifta mig och bara vara sådär underbart baravikära<3
Utan att det skiter sig sen!!
Såg på Anna Anka igår och hon sa att du känner inte en man förän Ni skiljer er och det var väl lite så det va med mitt senaste som allt var så där rosenskimrande med först men iofs tror jag att jag förskönar det en hel del.
Sedan får man ju välja vad man vill stå ut med, jag är inte heller perfekt men när jag tänker tillbaka på vissa saker och undrar var det jag som var så överkänslig??
Men så tänker jag på Klas, Klas Carlson i Bonde ni vet. Vid första anblicken tyckte jag väl han såg lite nördig ut och tyvärr föll väl inte hans utseende mig i smaken men jag tyckte ändå han verkade vara en sån himla varm ocg genomgo person 8de kan nästan inte bli bättre hehe om han fick sägat själv;)
Då kommer jag fram till att nej, Clas skulle nog inte sagt el gjort så, så kanske finns det fler som han...
Nu hoppas jag att detta inlägg kommer att synas med alla enter jag har gjort för är det bara en hellångtext kommer datorn åka på lite stryk.. Visste Ni förresten att endast 25% av alla datorer som finns har råkat ut för slag, sparkar el liknande typ av misshandel av sin ägare:) Lite tyckte jag. Fast man får nog inte sparka så hårt, kan bli dyrt...
