Torsdag
Har varit en sväng hos goda vännen med familj och vi pratade och pratade men hinner liksom inte med allt som ska pratas om varje gång.. Ska på bio idag med en annan av de kära, tror det blir den här Pifilmen.. Hoppas den inte är alltför sorglig.
Annars är jag lite orolig då jag och min hypokondrikervän såg alla samband med min sjukdom och Gundes familj!! De hade ju twar(klamydia i halsen?! fast det är inte som det låter) det är tydligen nån bakterie som är som en vanlig förkylning som bara aldrig släpper, hans dotter var sjuk i ett år!! Det vill jag verkligen inte, jag är ingen elitidrottare som hon men jag ville ju verkligen sätta igång o komma i form igen.. Nu är det väl inte det värsta som kan hända men just nu ser jag bara katastrof!!! Jag kan inte ens gå i trappen utan att bli jätteanfådd...Tänk att inte kunna röra sig på ett år! Jag har redan gått ner mig(gått upp) kolossalt på 3 mån så jag hoppas verkligen att de kanske kan dosera in nån annan pencillin så det går över!
Var ute o flåsade en liten stund i den vackra vita omgivningen.. Känner mig som Ior (det är deppåsnan va)
Melankolisk, deprimerad, tom men ändå ångestfylld, sårbar, ledsen, ömhetstörstande...
Tänker så mkt på honom och hur det kunde bli så fel. Mina vänner tycker inte att jag borde vilja ha tillbaka honom. De fattar inte heller.. Min psykolog som är oerhört opartisk och sparsam med åsikter håller iaf med lite om att det är ett konstigt sätt från hans sida och att även om jag betedde mig fel ibland kan jag inte ta ppå sig när han gjorde fel vilket jag faktiskt måste inse att han gjorde.Trots vad han sa i slutet..
Jag drömmer om att vara med han igen,. kan inte släppa vissa saker. Vill ha de tillbaka!! Det var ju så mkt vi skulle göra.. Jag tror det skulle bli bra, vi var så himla passande för varandra. Men sedan är det ju de där sidorna.. Jag jobbar på mina men det går ju inte att komma ifrån att han hade vissa sidor som jag inte gärna vill prioritera i en livskamrat.
Ibland tänker jag att jag ska träffa nån annan men samtidigt vill jag ju inte släppa honom. Vet inte riktigt varför.. Kanske är jag rädd att hitta nåt som är bättre. För jag är ju så bestämd i att det var han och vill kanske inte bli överbevisad.. Eller så är jag rädd att gå vidare till nåt bättre som tillslut skiter sig det med!
Eller så är jag rädd att jag ska nöja mig, som jag alltid gjort förut och så ska jag i smyg drömma om honom istället och då ändå inte vara lycklig..
Hur ska man veta?? Jag vill ju vara så där sjukligt kär i den jag är ihop med men samtidigt känna mig trygg och kunna vara med den resten av livet...Är det för mycket begärt..
Jag har också fått erbjudande om att börja på den där DBTbehandlingen redan nu.. Det var ju det jag ville..
Men samtidigt har jag i smyg planerat att resa bort ett tag innan detta. Skulle ju inte ha börjat förrän i maj och sedan håller det ju på ca 1,5 år och då ville jag dra iväg en sväng innan det. För att samla krafter, tänka, bara vara och komma till sans lite grann.. Men är rädd att de ska strunta i mig om jag säger nej men jag kan ju försöka o se vad de säger..
Men så är det ju med mig, alltid haft dessa planer som aldrig blir av...
Hade tänkt o fara till mexico en sväng där jag trivs, var även sugen på en sväng i usa som sista chans men vet inte om jag vågar det själv att bara resa runt i landet helt själv heller. Plus att alla mina sparpengar kommer ta slut och jag får verkligen börja om på noll. Men tänk om jag träffar drömmannen där på nån ranch eller blir upptäckt i hollywood.. Har ju alltid drömt om ett liv over there i det fria men det är ju det jag inte vet om mig..
Är det bara fantasier, drömmar att fly vardagen..
När jag var med honom i början tänkte jag ju att det är det här jag vill, ja skiter i allt annat resor, karriärer, drömmar, då visste jag att jag skulle vara allra lyckligast som fru och mamma till våra barn! Finns inget som betydde mer bara vi var lyckliga...
Är fortfarande det jag vill men tänker att tänk om jag träffar nån här och så går jag miste om nåt där? eller någon?
Men kanske bara är så att man vill ha det man inte kan få.. Hur ska man veta?
Jag är så förvirrad och rädd att jag ska välja fel och inte bli lycklig...
