Över
Nu är julen över igen... Gick lika fort som det brukar. Kommer väl säkert aldrig bli som när man va liten igen, kanske lite liknande när man får egna barn men nu är ju den här själva spänningen borta.. Man vet vad man ska få i paketen, vet att det inte finns nån tomte (inte som delar ut julklappar iaf) ytterligare ett år har gått och jag är kvar.. Kvar på noll, mammas o pappas lilla tjej som sitter hemma ensam utan någon vid sin sida...
Visst har det väl varit nån med några gånger men inte i år.. Som jag hade längtat att äntligen få vara någon mer! Någon varaktig, första julen av många. Veta att min familj gladde sig åt att jag var lycklig.. Men det sket sig visst..
Gick ganska bra ändå, har inte mått så dåligt men förstår att det finns många som gör det. För det är ju laddat på jul ska man vara glad och lycklig, man ska fira med familjen, man ska må bra och bara vara härlig! Känslor som ångesten kommer med av misslyckande, ensamhet, smärta,skam m.m hör lixom inte till på julbordet.. Inte under granen heller för den delen... Men är väl rätyt nöjd ändå. Har varit ganska fridfullt mysigt o trevligt t.om på släktkalaset som jag bävat lite för...
Nu äre bara nyår kvar då! En riktig skitdag om jag får säga mitt.. I en månads tid har folk hållit på o frågat vad blir det på nyår då?? Tänk om man inte blir bjuden på en massa glammiga fester med skumpa å fyrverkeri( som förövrigt är onödigt o en pina för alla stackars djur) eller parmiddagen med 4rätters el nån häftig weekend nånstans... Tänk om man inte har alla dessa alternativ, eller om man har det men känner bara en stor ångest och ensamhetskänsla oavsett hur hög musiken är eller hur många o fulla o glada människotr man har runt sig...
Jag har inte firat nyår så många gånger, och när jag har gjort det har det mest varit en pina som gjort att jag gett upp innan 12.. De gånger jag varit själv har jag mest gömt mig hemma och ätit/druckit och kollat tv (de sänder massa nukännerjagmigännumeränsam filmer den dagen!) Men i år har jag ju inte ens ett hem så vetatusan hur jag löser det.. Har funderat på att dra iväg till ett hotell själv bara o hänga där ingen känner mig ala kevin i ensamhemma men jag är för lat för det på nå sätt, kommer inte till skott...
Har träffat en del goa vänner nu på lovet iaf och det är ju mysigt! Glad att jag har dem men de har ju ett eget liv också.. Bara jag som inte har det.. Allas favorit fråga verkar också vara hur det går med jobb?? Varför frågar man sånt? Har man inget annat att prata om? Ungefär som en vän som säger att de känns som att alla undrar om hon har el varför hon inte har nåt förhållande.. Iofs vet kanske inte folk hur de ligger till, att man mår skit över detta som de alltid ska fråga om.. Kanske är mina dumma tankar som kommer in ibland också.. Tycker de jag är lat eller vad är problemet? Tror de att min högsta önskan är att få ett skitjobb? Jag har ju ingen utbildning el nåt så de är väl ett skitjobb jag kommer få.. Måste plugga upp betyg om ja ska kunna plugga till nåt och det känmns tungt. Har inte nåt jag vet att jag vill heller. Har ju senaste året planerat långresa och flytt till landet och starta upp nån form av gårdsverksamhet.. Det är ju det jag velat, det jag vill nu med. Men inte så lätt när man är själv! Vi hade ju planerat detta tillsammans. När jag jobbade förut på samma jiobb i tyvärr alltför lång tid var det aldrig nån som brydde sig. Jag jobbade ofta alldeles för mkt och under väldigt knepiga förhållanden, men inte va de nån som sa eller undrade nåt om det då så varför så intresserade nu!? Är i en djup livskris, känner att jag slösat så mkt tid på skit i både jobb o förhållanden och önskar av hela mitt hjärta att jag kommit längre nu.. Vill ju på i hus med en underbar älskad och planera familjen inom de närmsta åren och bara få va lycklig!! Men de senaste månaderna har jag kämpat för att ha en någorlunda fungerande vardag, sova, äta, gå upp, dusha osv och det har varit sjukt jobbigt då ångesten är så stark och självföraktet ibland kan vara det enda jag tänker på o förstår inte hur jag ska komma vidare...
Suck... Försöker fylla hjärnan med saker för att sliåppa tänka o känna det vidriga som finns där inne...