Chucky
Hallå! Hoppas Eran dag varit bra!? Jag behöver lite datahjälp nu så är det någon som vet; måste man trycka i att man läst kommentaren eller något för att den ska synas eller kan alla se så fort någon skrivit en kommentar??
Tack vare att jag fick lite respons av Er så blev jag glad igår. Jag skriver mest för min egen skull, har alltid velat vara en dagbokstjej men det blir sällan mer än några dagar om året som jag lyckats fylla några sidor. Vet inte varför jag gillar ju att skriva men jag glömmer liksom bort det eller orkar rent av inte ibland. Så jag tror det är bra terapi att skriva, ska försöka skriva några argbrev till några som gjort mig ledsen, tänker att det är bra att få det ur sig och att det försvinner på ett annat sätt ur mina tankar när jag liksom skrivit ut det. Men nej, jag ska nog inte posta dessa brev! Kan bli farligt;) Men jag skriver även för att jag själv saknar att läsa om sådana som jag, vanliga tjejer och killar som kämpar varje dag med saker som får dem att känna sig fel och ovanliga fast vi inte är det, ja lite ovanlig tycker ja bara är kul fast på ett bra sätt!
Så jag hoppas att jag kanske kan inspirera några av Er och Ni mig, vi kan hjälpa, stötta, tipsa och älta med varandra!
Så igår var första kvällen på typ 1,5 månad som jag inte smygåt nånting! Och idag har jag bara ätit "nyttiga" saker så nu ska jag verkligen försöka... Det är svårt, som fan! Jag tror jag har jobbat upp ett sockerberoende igen för det är ju bara sötsaker eller kolhydrater jag ätit och kolisar är väl egentligen äckligt socker...
Men mestadels använder jag ju mig av ätningen som en ångestdämpare. Jag planerar i god tid allt jag ska äta hur och när. Dessa saker gör ju mig lite upprymd för då är det ju det enda jag har kontroll över i mitt annars kaotiska liv. Just det här har jag full kontroll på och jag vet att jag är bra.. Men så fort jag börjar äta tappar jag kontrollen och de upprymda känslorna ändras fort till ångesten igen, känslan av att tappa kontrollen, att misslyckas-igen! Att den enda vän jag har är en makaron.. Kom även att tänka på det idag när ja va ute en sväng att om det skulle va så någon gång att jag inte gör det för att dämpa ångesten så har det att göra med att jag vill skada mig.
Jag tycker att jag är värd att straffas och jag blir verkligen straffad av detta hemska beteende!
Det är som att den elaka lilla ängeln el är det kanske en djävul som man har på ena axeln och en ängeln är den goda kanske? Iallafall den onda elaka lilla chuckydockan (som jag förvisso tycker är lite kul o söt) säger åt mig att så fort jag mår lite bra, så är det fel. Jag blir påmind av den vidriga mörka knubbiga dockskallen att du är inte värd detta! Det kommer snart ta slut! Så gör det du kan bäst, hjälp till och förstör!
Så det är därför jag gör sådana här saker, därför jag aldrig kan vara lugn och tillfreds i ett förhållande (sedan har mitt val av killar inte varit till fördel men ändå) för jag tror inte jag är värd någon kärlek.
Så alla mina beroenden, shopping, alkohol, mat, fysiska självskador gör jag ju endera för att dämpa min ångest och smärtan i mig gör så ont och så svår att ta på så att jag måste skada mig på ett mer synligt kännbart sätt
Men..om det skulle mot förmodan inte vara så så, om jag skulle ha tagit mig ur, tagit mig upp, ut i ljuset och för en gångs skull går med lättare steg och ett leende så är det något som gör att jag tvingar mig själv att ta till dessa ondskefulla ting och sen är vi snart tillbaka i helvetets marygoround som tyvärr har blivit min verklighet för en tjej som egentligen bara vill va glad och få o ge kärlek...