Lördag
Igår var en lite bättre dag, var i stan med en mkt god vän och en god bebis:) Jag mådde nog bra av att komma ut lite, pratade nog sönder den stackaren;) Pratade väl inte så mkt om mina problem dock som jag kanske borde men det blir jag liksom inte alltid så sugen på, när man för en gångs skull tänker på nåt annat vill jag liksom inte ta upp det där. Men jag får träna på det för mår inte bra av att bära så mkt inom mig. På nåt sätt känns det inte som att jag har "rätt" att lasta över det på nån annan, känns som att jag ändå inte kan få nån hjälp. Kan snarare skada mig har jag ju märkt av gamla erfarenheter men ibland kan det ändå kännas skönt att få ur sig lite.. Jag får väl öva mig i att böla öppet, visa mitt inre och låta mina nergrävda känslor komma ut! Ibland känner jag mig bara så svag, som just nu, får verkligen kämpa för att hålla det inom mig, Jag spänner käkarna för att hålla nere klumpen i halsen och blinkar bestämt bort tårarna som bara vill forsa ut och få hamna i någons famn som bara kan ta hand om mig.. Men det finns ingen där, ingen som jag känner att jag vågar el vill med.. Men behöver det!
Glad att jag har dem, mina fina vänner även om vi inte ses så ofta. Va på sjukan igår med och fick meducin för min förkylning också så nu hoppas jag verkligen att det går över så jag kan ta tag i en liten del av mitt liv iaf! Vill inte vara så här fet.. Har gått upp mer än 10 kg sen i oktober och det känns inte speciellt bra. Jag som var så vältränad som jag inte varit på länmge då, jag har ju kämpat så många gånger och när det tillslut går händer nåt och jag måste ge upp mig själv och straffa mig genom att förstöra min kropp ännu mer..
Hände en liten rolig grej igår när ja skulle in på apoteket, jag orkade inte parkera bilen som är ca 100m bort så jag spenderade minst den tid det tagit att parkera där till att åka runt o försöka fundera på vart jag kunde ställa mig närmare och utan att betala.. Men sen var det 2 gubbar i en busshållsplats därutanför som såg mig så körde ner o ställde mig bakom dem. När jag gick förbi frågade dem om jag inte hittade nån parkering? Nej, men ja springer bara in lite snabbt sa jag. -Vi kan hålla koll på bilen åt dig sa dem,Tack sa jag. Sen sa dem ge mig nyckeln så kan vi ha koll och då stannande jag till en sekund och tänkte ja jag ska ge dem nyckeln men sen kom jag på men herremin de kan jag ju inte göra!! Så jag sa att de går nog bra ändå. Men va lite kul att jag liksom stannade till och funderade på det, sedan tror jag iofs inte att de tänkte sno bilen men man vet aldrig de stod ju o vänta på bussen liksom;) Förmodligen skojade dem och jag som är lite av en expert på ironi borde väl fatta det men de såg verkligen allvarliga ut..
Idag är lite av en downtoearthday har liksom fallit platt ner efter en bra dag igår, tror lite att jag vet det innan, därför jag är rädd för bättre dagar för jag vet att de bara är en illusion som snart är slut och då kommer verkligheten ifatt och jag är åter rädd och ensam och smärtande...(kan man säga så?) Jag kan inte sluta tänka på det som gör så ont att tänka på!!! Och Hur mycket jag än uppskattar i stunden att må bra, ha kul, vara med nära och kära så är det en liten ior-del i mig som viskar att "det här är inte sant" för innerst inne vill jag ju ha mer
. Det jag önskar mest i hela världen är att få dela mitt liv med någon. Nu. en kille. En bra kille.
Hoppas Ni får/har en bra helg!
