Slut
Jag är helt slut... Orkar inte göra nåt av det jag borde, vill inte ha de så här, har tänkt massor på han, på förr, vad som hänt. Vill bli lycklig men det går inte. Min kropp orkar inte, min själ orkar inte. Går liksom bara runt som i ett skal av mig själv. Likgiltig. Tycker inte att nåt är det minsta kul, försökte kolla på "svenska" roliga klipp (de flesta från usa) jag drog inte ens på mun en endaste gång... Orkade inte sitta kvar o konversera, har inget att säga, bryr mig inte om nåt. De frågade vad det var när jag gick. Kunde inte säga. Kunde inte säga för klumpen i halsen som stoppar gråten från att välla ut, hopplöshetens ilska och ångest som dansar inom mig som älvor på ett fält, som om de skulle komma ut gå loss som en stormande orkan och sedan lämna mig i en slapp, urvriden, blödande hög på golvet längst ner i ett mörkt mörkt hål...