"Bra" dag..
Har haft en ganska bra idag, blir glad över kommentarer och mail. Känner mig inte fullt lika ensam och känns bra att visa någon annan att de inte är ensamna heller, för det finns många av oss..
Ni får ursäkta om jag skriver samma sak flera gånger, har svårt att komma ihåg vad jag skriver och sen kan det ju hända att jag tänker på samma saker om igen;)
Har varit en solig o fin dag idag tror jag va? Gick upp tidigt för en gångs skull i mitt omvända ideliv. Åkte till en kompis o umgicks med henne o hennes fina barn. Det är en riktigt bra kompis som jag sett olika mkt i perioder men vi har varit vänner ända sedan vi var små, var grannar då och hon är väl det närmsta jag kommit en syster.
Vi fikade och pratade, va ute med barnen en sväng. Pratde och pratade... Hon har också vissa issues och på en del sätt är vi ganska lika och hon är också väldigt klok och bra att prata med så vi turas om att spy ur oss våra liv. Ibland har man inte lust att prata utan bara vara och låtsas som att allt är bra men med henne blir det ofta som en intressant diskussion då vi tar och ger råd, behöver liksom aldrig känna mig som ett offer som man kan känna ibland.. Sedan blev det tyvärr lite smygätning och serier..
Jag får till jul på mig har jag tänkt sen måste jag ta tag i detta, börja motinera, springa, pulsa halka runt i snön och bryta ben och armar om så behövs! För jag har redan gått upp allt som tog mig ca ett halvår att gå ner har jag nu fått tillbaka på typ 4 veckor så mår ju inte direkt bättre av det..
Men ibland kanske man inte orkar helt enkelt, är kanske lätt för den som aldrig mått riktigt psykiskt dåligt eller som inte ser all smärta man har bara för att den inte är lika "synlig" som en del andra att tro att det är bara o rycka upp sig, ta sig i kragen, gå vidare.. Men ibland går det inte, även om man vill! Är som att be en rullstolsburen att ställa sig upp o gå...
Men jag hoppas att jag blir lite starkare dag för dag, tror det om jag jämför med en månad sen även om det är rätt tufft större delen av tiden forfarande..
Både hon och min familj tyckte det var ett konstigt beteende av honom iaf, han var ju som en son i familjen och sen bara stack utan att säga hejdå till nån, inte ens den stackars hunden.. Borde ut och gå med henne snart, hon är ju så sugen nu när det är snö. Inbillar mig att allt vore enklare om jag bara hade ett eget hus men det kanske är bara påhitt det med.. Min dröm är ju trots allt att hitta Mr Right, men vart??
Har ju träffat alla härikring känns de som och att bara träffa nån på väg till affären känns lite som att lightning never strikes twice...:(
Flera av mina vänner och jag har också diskuterat går det att få allt?? Såklart att man har vissa problem och har vissa sidor som är mindre charmanta. Men går det att få både kärlek och sex och vänskap i samma paket?
En kille som man älskar mest av allt i världen som älskar en minst lika mycket tillbaka som allt känns naturligt med, där du kan vara precis dig själv, nån som delar dina intressen och värderingar och brinner för samma saker? Nån som du bara kan titta på i timtal för att han är så fantastikst vacker och sexig? Nån som du kan skratta tills du kiknar med, som du kan leka med som din bäste vän? Nån som du känner dig så trygg med att ni kan prata om allt,alltid lita på, nån som stöttar dig och tycker att du är fantastisk och fin när du är som mest rödgråten och svullen? Finns denne man? Finns han för mig? och vart isåfall??
