walkthisline.blogg.se

Idag har jag varit och pratat med min "kompis" alltså min psykolog. Det kändes bra, jag gillar henne, kan inte låta bli att undra vad hon lever för liv.. Hon verkar va singel, inga ringar, stickade tröjor och typ 3 olika outfits, har säkert dedikerat sitt liv till psykologlinjen, bor i en fin lgh med en katt, sjunger i kör, går med stavar, läser mkt träffar några väninnor över ett glas rött ibland.. Men det är mkt fördomar, hon är trevli och snäll har lite humor har jag märkt. Hoppas hon är lycklig..

 

Själv är jag inte så lycklig, har hetsätit i smyg idag igen, kollar på mina serier, avsnitt efter avsnitt... Hade mkt att prata om idag men önskar att jag kunde visa mer känslor. Om ni har sett den bra filmen Mermaids med Cher och Winona Ryder och har sett badrumsscenen när Winona pratar med mamma Cher i sitt huvud. Typ så gör jag också, önskar jag kunde prata med någon. Önskar jag kunde orka ringa mina vänner och berätta. Önskar han kunde vara en sån som jag som har känslor som inte bara avgudar någon 24/7 i 6månader och sedan bara kan dra utan att vända sig om en enda gång!

Det gör så jävla ont! Ångesten finns där hela tiden och den enda gången jag kommer undan är när jag utför mina planerade smyg cigg/vin moments el hetsätarstunderna är dem 2 missbruken jag håller mig till nu men sen strax därefter är samma ångest tillbaka plus en ny ångest för det jag just gjort som jag lovat att inte göra igen.

Jävla skit! Om jag bara kunde visa vad jag känner, har ju inte den bästa relation till mina föräldrar men jag vet ju att de vill väl och att de finns här, jag önskar jag hade ett liv! Jag vill ju bara vara älskad och ha någon att älska.. Jag önskar jag kunde visa mer när jag är ledsen istället för att bli arg eller bara lida i tysthet. Visa att jag kan gråta, berätta hur ont det gör, säga hur hopplöst allt känns! Det är ju okej att säga sådana saker, jag bryr mig ju om andra så varför skulle ingen bry sig om mig..

Det är bara så svårt, har ju haft detta beteende i 27 år men jag hoppas att jag kan ändra mig lite för att kunna hjälpa mig själv..

Sätt gärna en rad om Ni har något att bidra med el så...

har varit en ganska bra dag, har haft 2 vänner o en bäbis på besök. Gick en promenad med hunden, åt lunch, fikade pratade men sen när de åkte var det fram med ett glas vin och en smygcigg. Ångesten kommer krypande och verkligheten är tillbaka.. Kämpar mot att inte hetsäta idag igen, går igenom allt ont i huvudet.. Bullar, choklad, makaroner.. Jag är själv, har ingen framtid inget hopp inga planer... vet inte vad jag ska göra.. Önskar jag kunde prata med mina föräldrar men det går inte, stänger in allt. Får väl fortsätta titta på nån an mina tvserie-boxar.
 
Saknar honom, saknar att ha någon, att må bra, att ha ett liv...
Vet inte hur det ska gå till
Tom ångest tom ångest thats the way it goes...

Då ska jag göra ett försök med en blogg då, tror det är bra för mig att skriva av mig lite plus att jag kanske kan hjälpa någon annan i min situation eller bara få lite fler ögon att öppnas för oss som står mitt i men ändå utanför.

Det kommer dock inte vara nån blogg som är perfekt på nåt sätt uppdateringar kommer nog att komma väldigt olika, men jag gör ett försök...

Så vem är jag?