Små stunder
Har precis varit ute med ett glas vin och en cigg, sitter i en kompis lgh över helgen, hon är inte hemma men jag är här för att kunna synda ifred.. Hetsäta, dricka vin, röka.. Jag dränker min ångest i tvserier som får min värld att försvinna för en stund. Små stunder någon gång ibland kan det kännas bra, jag ser ett ljus en framtid, en chans att lära mig må bättre, att hitta mig själv, att uppfylla mina drömmar men de stunderna är så otroligt korta, sedan kommer verkligheten ifatt. Frågorna varför han lämnade mig, var det inte på riktigt. Hur ska jag kunna gå vidare?
Jag bor hemma hos mina föräldrar är snart 28år, har inget jobb, några vänner men de har egna liv, föräldrar som jag inte kan prata med, hur mkt jag än önskar att jag kunde visa dem mina käsnlor går det inte! Jag vet inte om jag tycker synd om dem att de fick en så misslyckad dotter eller om jag är rädd att de ska svika, genom att säga fel saker el inte förstå mig. Jag kan inte öppna mig och jag kan inte gå vidare.
Jag älskade honom av hela mitt hjärta, vi hade allt planerat, jag sa upp jobb lgh allt för att flytta in hos föräldrarna med honom för vi skulle ut och resa en längre tid sedan komma hem skaffa jobb, nånstans att bo, bilda familj..
Drömmen var att bo på en gård och kunna försörja oss på detta, är ju fortfarande något jag vill men svårt rent ekonomiskt, fysiskt och psykiskt när jag är själv.
Jag har redan bott i lgh, har träffat de killar som finns i närheten, gått på fester, krogen, rest osv jag känner som att jag sitter fast! Måste hålla mig i krokarna då jag förhoppningsvis äntligen ska få KBTbehandling 2gr i veckan 1,5år så jag kan inte bara sticka som han gjorde.. Jag vill ju må bra jag vill ju lösa allt men jag känner mig så okapabel.
Vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, såg ju en lösning förut, jag hade äntligen hittat killen i mitt liv och skulle kanske va gift och ha familj i tidig 30årsålder men nu är allt borta!!
Jag vet att jag ska älska mig själv och göra saker för min skull men en av mina starkaste drömmar är att ha ett vanligt liv, bo på landet, ha djur, vara gift, ha barn inom några år och ha någon att älska som älskar mig lika mycket!
Har bara haft den kärleken en gång på 27 år så vet inte hur jag ska kunna gå vidare och förstår inte hur han kan om det betydde lika mycket för honom...
..........